Under måndagens seminarium i Folkets hus föreläste Birgitta Andersson om vikten av kultur och musik inom vård och omsorg. Under många år har Birgitta som är kantor, musik- och konstterapeut arbetat främst inom psykiatri, cancer- och demensvård. Publiken blev starkt berörd av hennes berättelser, varav en handlade om en 35-årig kvinna som varit med om en stor stroke. Hon låg utslagen i fosterställning och ville dö, men med musikens hjälp kunde man återfå kommunikationen och livsglädjen.

Ett annat exempel där så kallade ”vårdsånger” hjälpt var när 70-åriga Elna tappat livslusten efter att ha förlorat sin make. Hon blev betraktad som dement och blev därför inlåst på en vårdinstitution. Hon slutade äta och vägde endast 30 kilo när Birgitta Andersson fick träffa henne för första gången. Något personalen inte vetat om var att Elna tidigare varit en framstående violinist, och genom musiken och konsten tog hon sig igenom och levde ett lyckligt liv fram till sin död då hon var 90 år gammal.

På många äldreboenden dör själen före kroppen. Man sköter kroppen, men själen får inte vad den behöver. Musiken kan användas mycket, mycket mer i vården. Det kostar ingenting att sjunga, säger Birgitta Andersson.

Birgitta talar för ”vårdsånger” i arbetet med dementa. Dels för att sång avleder ångest men det är också en väg till kommunikation då sångminnet inte blir dement.